Min vardag här och nu

Sedan höstterminens start har jag tänkt:  -det lugnar sig. Men min vardag har inte gjort det, jag känner mig väldigt fundersam på vad jag gör för vettigt just nu på mitt arbete. Inget är svaret!!!

Jag hinner inte vara i verksamheterna som jag önskar, jag hinner inte svara på mail eller svara i telefonen. Jag tillför inget till pedagogerna, jag hinner inte heller komma förberdd till ett möte, medarbetarsamtal när, inte heller stötta och vägleda pedagoger, driva verksamheterna framåt nä inte det heller. Sätta mig in i litteratur nä inte det heller, jag skulle kunna göra inlägget ännu längre och tråkigare men vem vill läsa det?

Jag behöver dock hjälp och stöd i att hitta vägar för att bli chefen som når toppen vad det gäller pedagogisktledarskap.

Ännu en sak som gör mig upprörd, är mitt eget beteende, att jag ständigt häpnas över att jag inte agerar när någon vuxen beter sig illa mot barn. Varför säger jag inget, varför smyger jag bara tyst förbi och tänker vad händer här……. Fy f ( nu svär jag) vilket svagt ledarskap. Vilken 🌟är jag???? Kan jag inte snart agera utifrån barnens perspektiv då ska jag inte ha en chefsposition där fokus är barnens bästa.


Prenumerera på nya blogginlägg

En kommentar till “Min vardag här och nu”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *